Stridsvagn S (strv 103)

Under mitten av 1950-talet började den svenska armén diskutera utvecklingen av en ny generation stridsvagnar för att ersätta de brittisktillverkade Centurionvagnarna (Strv 81 och 101). De svenska företagen AB Landsverk, Volvo och Bofors lade fram förslaget att återuppta Stridsvagn KRV, men detta ansågs för dyrt. År 1956 lades dock ett nytt förslag fram av Sven Berge och förslaget kom att gå under benämningen Alternativ S (svenskt alternativ). Alternativ S byggde på att man skulle göra vagnen billigare och lättare, samtidigt som den visade en mindre målyta, genom att lagra kanonen direkt i pansarkroppen istället för att som brukligt montera den i ett roterande kanontorn. Konceptet väckte intresse hos Bofors som utvecklade det vidare tillsammans med Berge. Mellan åren 1967 och 1971 levererades 290 st Stridsvagn 103. Den maximala produktionstakten var sju vagnar per månad. Stridsvagn 103 kom att tillföras pansarbrigaderna Södra skånska brigaden (PB 7), Skånska dragonbrigaden (PB 8), Skaraborgsbrigaden (PB 9) och Norrbottens pansarbataljon (P 5).